Hem > Ekonomi > Artikel

FTSE 100 vacklar när oljan passerar 100 dollar mitt i konflikten i Mellanöstern och politisk turbulens

Ekonomi ✍️ James Craven 🕒 2026-03-09 09:27 🔥 Visningar: 2
Ett BP-oljeraffinaderi vid solnedgång

Det har varit en sån där måndag då man behöver en stark kaffe bara för att hänga med i kurserna. FTSE 100 visade prov på en ganska motståndskraftig prestation och stängde upp 0,2% på 10 386,23 efter att ha varit nära rött under större delen av handeln. Men att kalla detta för en lugn dag vore en underdrift. Just nu ser vi en klassisk historia om två marknader som utspelar sig, drivet av en giftig cocktail av geopolitiska händelser och inrikespolitiskt drama.

Den stora nyheten är förstås oljan. Brentoljan har krossat 100-dollarsbarriären och nådde 108 dollar per fat i tidig handel, vilket markerar den största endagsrusningen på åratal. Anledningen? Det är fullt kaos i Mellanöstern. De amerikansk-israeliska attackerna mot Iran, den efterföljande utnämningen av ayatolla Mojtaba Khamenei till ny andlig ledare, och den effektiva stängningen av Hormuzsundet för tankertrafik har skakat marknaden som inget annat sedan invasionen av Ukraina. Ungefär en femtedel av världens olja flödar genom det sundet. När den kranen stängs av, känner hela världen åtstramningen.

För FTSE 100-index är denna energichock ett tveeggat svärd. Å ena sidan går våra tunga oljebolag som tåget. BP och Shell var båda ordentligt på plus och red på vågen av skenande råoljepriser. Liknande historia för gruvbolagen, där Fresnillo och Endeavour lyser starkt när investerare söker sig till guld och silver som säkra hamnar. Det är i princip tack vare dessa tunga aktörer som indexet lyckades hålla sig på plus.

På baksidan är det rena rama slakten för de sektorer som faktiskt måste betala för allt detta bränsle. Flygbolag och reseaktier får sig en rejäl törn. Man behöver inte vara något geni för att inse att British Airways moderbolag IAG och motortillverkaren Rolls-Royce går en guppig resa till mötes när flygbränslekostnaderna skjuter i höjden. Bankaktier som Barclays och NatWest är också under press, där den senare föll 9% efter att ha tillkännagett ett köp av förmögenhetsförvaltaren Evelyn Partners för 2,7 miljarder pund. Det är en klassisk riskminimering.

En politisk riskpremie

Som om inte brinnande konflikten vid Persiska viken vore nog har vi vårt eget lilla inrikespolitiska drama som utspelar sig i Westminster. Trycket ökar på premiärministern. Anas Sarwar har krävt Keir Starmers avgång med anledning av Peter Mandelson-affären, och med både hans egen kommunikationschef och stabschef borta, är det återigen en doft av instabilitet i luften.

En erfaren City-handlare uttryckte det så här för mig i morse: en "politisk riskpremie" börjar återigen bakas in i priserna på brittiska tillgångar. Marknaden avskyr osäkerhet, och med viskningar om ledarskapet och den oundvikliga ekonomiska påverkan av ett utdraget krig, har FTSE 100 mycket att smälta. Pundet känner också av hettan och sjunker mot dollarn när handlare prisar in kaoset.

Den omedelbara utsikten känns binär. Allt hänger på hur länge denna konflikt drar ut på tiden. Som en strateg noterade, med Iran som utser en hårdför ny ledare, verkar de inte vara på väg att backa. Det innebär att vi kan få se förhöjda oljepriser i veckor, om inte månader, framöver.

  • Vinnarna: Energijättar (BP, Shell), gruvbolag för ädelmetaller (Fresnillo), försvarsindustrin (BAE Systems).
  • Förlorarna: Flygbolag (IAG, easyJet), banker (Barclays, NatWest), konsumentnära aktier som är känsliga för en pressad privatekonomi.

Vi har sett det här manuset förut. FTSE 100 var på en rekordrusning och slog igenom 10 800-strecket för bara ett par veckor sedan och noterade sin bästa start på ett år på decennier. Den dynamiken har nu brutalt stoppats. För vanligt folk som tankar bilen i morse är prischocken på olja inte bara en siffra på en skärm – det är ytterligare en smäll på 500 pund för hushållskassan, enligt välunderrättade källor. Premiärministern säger att stödet till arbetande människor "alltid står högst upp på min agenda", men med regeringens till synes bakbundna händer, kommer det att bli en lång och dyr vår.