Live Nation når historisk förlikning i konkurrensmålet – tvingas öppna upp biljettjätten
De senaste dagarna har blickarna inom såväl nöjesvärlden som finansmarknaden varit riktade mot ett och samma namn: Live Nation. Jättebolaget, som dominerar stora delar av den globala konsertscenen, har nu nått en uppgörelse med konkurrensmyndigheterna i Washington. Därmed sätts punkt för en utdragen rättsprocess som under flera år hotat att stycka företaget. Som en veteran som följt bolagets resa från en vanlig arrangör till dagens ledande aktör är min första reaktion: den här gången tvingades Michael Rapino (Live Nations vd) faktiskt backa.
Vad handlade den utdragna tvisten egentligen om?
Branschinsiders vet att myndigheterna i Washington hela tiden haft korn på Live Nations dotterbolag Ticketmaster. Denna biljettjänst kontrollerar i praktiken över nittio procent av biljettförsäljningen i Nordamerika. I kombination med Live Nations egna artistbokningar och arenarörelse skapas en helt sluten kedja. När biljettsläppet till Taylor Swifts "Eras Tour" urartade totalt nådde konflikten sin kulmen. Allmänheten insåg då att allt från var artisten uppträder, vilken arena som används, till var biljetterna köps, bestäms av ett och samma bolag. Det är en vertikal integration som myndigheterna omöjligt kunde ignorera. Deras mål har länge varit att tvinga Live Nation att sälja av Ticketmaster, eller till och med stycka hela koncernen.
Förlikningens villkor: Live Nation tvingas till eftergifter
Eftersom det officiellt handlar om en förlikning har båda sidor fått ge vika. Men en närmare titt på avtalet visar att Michael Rapino troligen fått betala ett högt pris. Visserligen slipper bolaget en omedelbar styckning, men eftergifterna är långtgående:
- Ticketmaster måste öppna sina API:er: Konkurrenter ska framöver kunna ansluta sig till Ticketmasters system för biljettförsäljning. Monopolets mur har slutligen fått en spricka.
- Stopp för repressalier mot arenor: Tidigare kunde Live Nation välja bort en arena som inte använde Ticketmaster och istället förlägga stora evenemang till en grannstad. Denna typ av otillbörliga kopplingsförbud är nu förbjudna.
- Försäljning av vissa tillgångar: Även om ett fullständigt avknoppande av Ticketmaster undviks, måste Live Nation sälja driften av flera regionala arenor i USA för att minska koncentrationen på marknaden.
I samma stund som listan publicerades skakades hela branschen. För konsumenterna innebär den mest påtagliga effekten att valmöjligheterna vid biljettköp ökar. Man slipper längre vara utlämnad åt Ticketmasters "dynamiska prissättning" och "skyhöga avgifter".
Vad innebär detta för svenska konsertbesökare?
Från ett svenskt perspektiv är den stora frågan förstås om Live Nation Sweden påverkas. De flesta stora konserter med internationella artister, från Coldplay till Beyoncé, arrangeras av just dem. Även om förlikningen främst riktar sig mot den amerikanska marknaden får ett globalt företags policyändringar alltid ringar på vattnet. Enligt branschkontakter kommer verksamheten i Sverige sannolikt inte att förändras nämnvärt på kort sikt. Den asiatiska eller europeiska biljettmarknaden skiljer sig markant från den amerikanska, och här saknas Ticketmasters dominerande ställning. På längre sikt kan dock en pressad intäktsmodell i USA innebära att investeringsutrymmet för nya turnéprojekt krymper. Enkelt uttryckt kan det dröja innan vi i Sverige får se de allra mest påkostade supershowen, åtminstone tills den amerikanska dammet lagt sig helt.
En ny era för konsertmarknaden: från monopol till mångfald
Ser man till det större perspektivet markerar denna rättsprocess slutet på en era. Under de senaste två decennierna har Live Nation gått från att vara en medelstor aktör till att, genom en ständig ström av uppköp och integrationer, bli konsertvärldens "romarrike". Denna förlikning har dock öppnat en dörr på glänt. Andra aktörer som AEG och MSG har äntligen fått en chans att växa. De kommande fem åren tror jag att konsertmarknaden kommer att präglas av ökad konkurrens. För konsumenter innebär fler aktörer i teorin mer transparenta priser och bättre service. Å andra sidan kan produktionskostnaderna slås ut på biljettpriserna när den samordnande resursstarka jätten inte längre styr allt. Det är som man säger: ingen ger bort något för intet.
Oavsett utfall har Michael Rapino förlorat slaget men vunnit tid. Frågan är om den andhämtningspaus han köpt sig räcker för att styra om "nöjesimperiets" kurs. Det återstår att se.