ARCOmadrid 2026: Latinamerikansk konst och en skog av verk intar mässan med rekordmånga besökare
Den 45:e upplagan av ARCOmadrid gick i mål i helgen med en siffra som talar sitt tydliga språk: över 95 000 personer vandrade genom IFEMA för att insupa det senaste inom samtidskonsten. Den siffran bekräftar inte bara mässans goda hälsa, utan befäster en svängning som varit på gång: talangerna från Latinamerika håller på att sno rampljuset från den gamla kontinenten. Och hörni, i år förvandlades mässområdet till en veritabel skog av verk där träden, bokstavligt talat, var huvudpersonerna.
En skog inne på mässan: när naturen blir konst
Att vandra runt på ARCO i år var som att gå vilse i en regnbåge av texturer och ekologiska budskap. Kuratorerna satsade stort på verk som reflekterar över landskapet och vår relation till det, och resultatet blev ett friluftsgalleri – nästan i alla fall – där installationer av grenar, stammar och löv tävlade om publikens uppmärksamhet. Flera mexikanska och colombianska konstnärer presenterade verk som fungerade som små ekosystem: allt från en båge gjord av sammanflätade rötter till ett immersivt rum som återgav ljudet från Amazonas regnskog. Naturen var inte bara tema, den var råmaterial.
Latinamerika gör succé: identitet, färg och samhällskritik
Om något stod klart under denna upplaga så är det att de latinamerikanska konstnärerna har en guldkant på tillvaron just nu. Deras verk, fyllda av en unik blandning av tradition och samhällskritik, fyllde de stora hallarna. Regionens närvaro var så stark att flera europeiska samlare erkände, mellan vinprovningarna, att de kommit enbart för att leta efter verk från våra länder. Bland det mest omtalade: en serie broderade textilier som skildrar migrationen från Centralamerika och en monumental skulptur som frammanade en regnbåge gjord av peruanska bomullstrådar. En riktig hyllning till den mångfald som definierar oss.
Från Arcor-godis till manga: bågen som en röd tråd
Det märkliga med denna upplaga var hur ordet båge (sp. 'arco') dök upp i oväntade sammanhang. Å ena sidan, i restaurangområdet, hade det argentinska företaget Arcor en liten popup-installation som hyllade deras klassiska karameller, och många besökare kunde inte motstå nostalgitrippen: "smakar som min barndom", hördes det i gångarna. Å andra sidan jublade de yngre över tillkännagivandet av filmen Chainsaw Man: Arco de Reze, vars affisch smög sig in i samtalen bland samlare som också är anime-fans. 'Bågen' som narrativ struktur speglades i mässan: varje galleri var ett kapitel, varje verk en ruta i denna kollektiva berättelse som heter ARCOmadrid.
Det här får du inte missa från ARCO 2026
- Oenighetsskogen: Centralinstallationen med över 50 levande träd hämtade från olika delar av Spanien väckte debatt om utställningens ekologiska fotavtryck. Kärlek och hat i lika delar.
- VR-rummet: Flera brasilianska konstnärer visade VR-verk som fördjupar dig i Rios favelor och Cerrados landskap. En upplevelse som fick mer än en att tappa hakan.
- Hyllningen till abuelas (mormödrarna): En grupputställning med argentinska konstnärer som broderade dukar med citat från diktaturen, i ett känslosamt möte mellan minne och textil.
- Arcors hörna: Inte i katalogen, men en riktig hit: en gammaldags godisautomat där du bytte din entrébiljett mot en näve karameller. Ren marknadsföringsstrategi, men den funkade.
Mer än en mässa, en kulturell termometer
Med 95 000 själar som vandrat genom dess gångar visar ARCOmadrid att konst inte är en lyx för ett fåtal, utan en spegel där vi betraktar oss själva som samhälle. Den latinamerikanska närvaron, verkens ekologiska vrål och de små kopplingarna till populärkulturen (ja, till och med Chainsaw Man) gör det tydligt att den båge som evenemanget spänner inte bara är geografisk, utan också generationell. Den 45:e upplagan är redan historia och lämnar oss sugna på mer. Så nu är det bara att vänta på nästa kapitel.