Yariv Levin: Mannen som styr Israel in i en konstitutionell storm

Har du skummat igenom rubrikerna från Mellanöstern på sistone, så dyker namnet Yariv Levin upp allt oftare. Men för att verkligen förstå de genomgripande förändringar som skakar israelisk politik just nu, måste du blicka förbi den vanliga koalitionsdramatiken. Du måste fokusera på mannen som tyst – och ibland mycket högljutt – håller på att iscensätta vad som kan bli den mest betydelsefulla maktkampen landet har sett på decennier.

Det här är inte ännu en politisk smågräl. Det är ett fullskaligt konstitutionellt drama, och Levin står mitt i dess epicentrum. Glöm de torra titlarna; se honom som arkitekten bakom en ny rättsordning, en politiker som inte är rädd för att tala om för landets högsta domstol exakt var den står. Och just nu är varenda politisk analytiker i Jerusalem som klistrad vid hans nästa drag.

En direkt utmaning mot Högsta domstolen

Den mest omedelbara konfliktpunkten? Domstolsväsendet självt. I över ett år nu har Levin spelat höginsatspoker med rättssystemet. Som justitieminister är han ordförande i domarutnämningskommittén – det organ som ansvarar för att tillsätta nya domare. Problemet? Han har vägrat att kalla till sammanträde. Med dussintals vakanser som hopat sig fick domstolen till slut nog och utfärdade ett villkorligt föreläggande som krävde att han skulle förklara sig. Man skulle kunna tro att en regeringsminister skulle vara försiktig när han utmanar ett domstolsbeslut. Men inte denne minister.

Vid ett slutet möte i Jerusalem nyligen fick han den raka frågan om han skulle lyda ett slutgiltigt beslut. Hans svar var allt annat än en lojalitetsförklaring till domstolens överhöghet. "Vi får se", sade han och tillade att den som tror sig kunna använda tvång för att få honom att agera gör ett "stort misstag". Han formulerade det som en kamp för demokratin själv och hävdade att kommitténs nuvarande sammansättning inte speglar folkviljan. Att tvinga fram tillsättningar han inte stöder vore, enligt honom, den verkliga orättvisan.

Detta går längre än procedural envishet. Levin har inte gjort någon hemlighet av sitt slutmål. Han har uttryckligen sagt till förtrogna att om nuvarande koalition vinner nästa val, kommer det att vara ett mandat att "förändra Högsta domstolen från grunden". Det handlar inte om småjusteringar; det handlar om en fundamental omstrukturering av maktbalansen mellan Knesset och domstolsväsendet – en vision som utlöste massiva protester förra gången den lanserades.

Benådningsproblemet: Att kliva åt sidan

Man kan förstås inte tala om Yariv Levin år 2026 utan att adressera elefanten i rummet: premiärminister Benjamin Netanyahus begäran om benådning. Det är här den politiska balansgången blir som mest hårfin.

Netanyahu, som för närvarande står åtalad för korruptionsbrott, lämnade in en begäran om benådning för månader sedan. Under normala omständigheter skulle justitiedepartementets enhet för benådningar granska den och skicka sin rekommendation vidare till president Isaac Herzog, som har den konstitutionella makten att bevilja benådningar. Men Levin sitter i en rävsax. Han är en nära allierad till Netanyahu. För att undvika oundvikliga anklagelser om jäv som kunde fastna i juridiska processer, gjorde han ett kalkylerat drag: han avstod och lämnade över hela den byråkratiska het potatisen till kulturarvsminister Amichai Eliyahu.

Här förtätas det interna dramat. Medan Levin klev åt sidan, viskar man inom justitiedepartementet att den professionella nivån inte drog sig för något. Källor bekräftar att enheten för benådningar lämnade ett remissyttrande som rekommenderade att begäran avslås. Resonemanget är hållbart: Netanyahus rättegång pågår, ingen slutlig fällande dom har meddelats, och, avgörande, premiärministern har varken erkänt skuld eller uttryckt ånger – villkor som domstolen tidigare antytt är nödvändiga även för en benådning före fällande dom.

De juridiska experterna säger alltså "nej". Men Eliyahu, Levins ersättare, är en högerextrem politiker som förväntas backa upp Netanyahu. Han har redan kritiserat justitiekanslern för förseningar och kallat frågan något som kräver presidentens "omedelbara uppmärksamhet". Det skapar en skarp kontrast: den offentliga förvaltningens juridiska bedömning mot den politiska nivåns lojalitet.

Den internationella dimensionen och vad som komma skall

Som om det inrikespolitiska trycket inte vore nog har detta drama väckt internationell uppmärksamhet. Det är en öppen hemlighet i Jerusalem att en viss före detta amerikansk president nyligen ringde president Herzog med några burdusa råd – han kallade fördröjningen en skam och argumenterade för att premiärministern måste vara fri från juridiska "distraktioner" för att kunna fokusera på statens angelägenheter. Herzogs krets svarade med att påminna om att Israel är en "suverän stat styrd av rättsstatsprincipen" och att beslut skulle fattas utan yttre påtryckningar.

Så, vad är det vi egentligen ser? En politisk thriller i tre akter:

• Upptrappningen mot domstolen: Yariv Levin mot Högsta domstolen i frågan om domartillsättningar. Han satsar på att politisk makt kommer att triumfera över domstolsbeslut, och han vägrar att blinka.
• Benådningsspelet: Experterna säger nej, de politiskt tillsatta säger ja, och bollen ligger nu helt och hållet hos president Herzog. Kommer han att följa de professionella råden eller böja sig för det politiska trycket från sin egen koalition?
• Folkomröstningen i valet: Levin har beskrivit det kommande valet som en direkt folkomröstning om domstolsväsendet självt. En seger för nuvarande koalition skulle ses som grönt ljus att driva igenom hans omvälvande reform.

Oavsett om du ser honom som en reformator som bekämpar ett överspänt domstolsväsen eller en politiker som konsoliderar makt, är en sak säker: Yariv Levin är inte bara ännu en minister. Han är mannen som tvingar Israel att bestämma sig för vilken typ av demokrati man vill vara. Och från där vi sitter ser det inte ut som att han tänker vika en enda tum.