Bensinen mot 2,50 euro? Regeringen utreder motåtgärder medan ilskan växer
Jag stannar till vid mitt vanliga fik framför stationen och hör två personer kommentera mackens lysande prisskylt: "Två euro och sex per liter för dieseln, såg du? Helt sjukt." Det är inte längre det vanliga kaffesnacket, nu är det som en daglig krigsrapportering. Och den självklara syndabocken är, som vanligt, regeringen. Med oförändrade punktskatter och löften som försvinner lika fort som våra pengar i tanken, känns det som att den italienska maskinen hackar sig fram samtidigt som en full tank bränner ett hål i plånboken.
Punktskattedansen och de vansinniga priserna
I regeringskvarteren säger man sig studera nya åtgärder. Men vi italienare har sett det här förut: de tillkännager, och under tiden rusar priserna. Och vi pratar inte bara om bensin. Titta på dieseln: på motorvägen har self-service-betaldosen sprängt tvåeurosvallen, och vi pratar om self-service alltså, inte bemannat! Det är en smäll som drabbar alla, från lastbilschaufförer till pendlare. Den officiella ursäkten är alltid densamma: råvarupriset och internationella spänningar. Men ryktena om en sänkning av punktskatterna förblir just rykten, i ett ingenmansland av rökfyllda möten och tomma deklarationer. Under tiden är det här som faktiskt händer vid pumparna:
- I tätorten: bensinen ligger nu stadigt över 2,10 euro litern. Dieseln har, otroligt nog, på vissa håll gått om bensinen.
- På motorvägen: här är det rena djungeln. Diesel i self-service har nått toppar på 2,2 euro, och för den bemannade servisen är det bara att dra ett sorgset streck över.
- Längs landsvägar och i förorter: det är bara ett fåtal oberoende mackar som klarar sig, men man måste ha tålamod att leta upp dem och turen att hitta en innehavare som ännu inte höjt priserna.
Rädslan för Gula västarna (och inte bara)
Och medan de höga drivmedelspriserna blir en daglig ekonomisk käftsmälla, ser många mot Frankrike med en viss oro. Spöket från Gula västarna-rörelsen har aldrig varit så levande. Det hela började där, med en prishöjning på diesel, och lamslog ett helt land. Saken är den att när en full tank kostar lika mycket som en middag ute, då växer ilskan. Och man behöver inte äga en fin Villa med terrass, grill och trädgård för att känna sig trängd: även de som bor i förorten och måste ta sig in till stan varje dag för att jobba är slutkörda. För att inte tala om den som kanske bokat en Stuga på Carrer Ondategui ett stenkast från stranden för semestern, i hopp om att spara på resan, och sedan tvingas konfronteras med dessa vansinniga priser för att ta sig runt. Semesterdrömmen krossas redan vid första tankningen.
Vi är inte i Kazakstan, där Protesterna i Kazakstan 2022 startade just på grund av en prishöjning på drivmedel för att sedan utvecklas till något mycket större. Men lärdomen är tydlig: att röra vid folks plånböcker, särskilt när det gäller rörlighet, är som att gå på en minfält. Regeringen vet det och försöker, mitt i alla uttalanden, undvika den gnista som kunna få locket att flyga av tryckkokaren. Just nu är den enda säkerheten pumpens räknare som snurrar allt snabbare, medan vi står och glor och svär tyst för oss själva.