Pérez-Llorca och snabbkontraktet i Diputación de Valencia: Nödfall eller maktspel?
València vaknar upp till en ny politisk såpa som stinker lång väg. Det har inte ens gått en vecka sedan nyheten blev offentlig, och redan är det samtalsämne nummer ett på alla barer i Carmen och uteserveringarna på Plaza del Ayuntamiento. Diputación de València, styrd av Partido Popular, har beslutat att slå på "extrem nödfall" för att knyta till sig partnern till José Pedro Pérez-Llorca. Och håll i hatten: en lön på 52 000 euro per år. Frågan alla ställer sig är om det här handlar om överflöd av professionella meriter eller om vi helt enkelt står inför ett solklart fall av politisk "placering" med tydlig adress.
Var det så akut att det inte kunde vänta till måndag?
Det är mantrat som ekar genom korridorerna i provinsstyrelsen just nu. Den officiella förklaringen är det "brådskande behovet" av att tillsätta en post. Men vi som har bevakat de politiska krångelvägarna i Valencia i årtionden vet att ordet "nödfall" i ett anställningsärende ofta är den perfekta täckmanteln för att kringgå de vanliga procedurerna. I det här fallet är den anställde inget mindre än partnern till Pedro Perez-llorca. En tillfällighet som i den politiska sfären låter mer som en gammal skuld som ska kvittas än en ren slump.
Ärendet och detaljerna: Löner som svider i kristider
Vi går rakt på sak för det är beloppet som svider här. Vi pratar om 52 000 euro brutto per år. En summa som för en förtroendepost eller rådgivarroll kanske kan låta normal, men när den signeras under premissen "nödfall" och med efternamnet Pérez-Llorca med i bilden, blir den en magnet för kritik. Medan oppositionen vässar knivarna, insisterar ledningsgruppen på att man följt gällande lagstiftning. Men som vanligt går laglighet och etik inte alltid hand i hand.
- Den utvalda rollen: Det rör sig om en chefsposition, men med arbetsuppgifter som, enligt viskningar i byggnadens egna korridorer, lika gärna kunde ha utförts av intern tjänsteman.
- "Modus operandi": Man har använt konstruktionen "kontrakt av brådskande nödvändighet", en undantagsmekanism som på sistone verkar ha blivit alltför vanlig i Diputación.
- Familjebanden: Den direkta kopplingen till Perez Llorca är den gordiska knuten i den här historien. Är det en enkel administrativ åtgärd eller en signal till de egna leden?
Viskningar i korridorerna och oppositionens blickar
På gatan är folkets uppfattning glasklar: det här är ren och skär politik. För när man ser att namnet Perez-Llorca dyker upp i samband med en direktupphandling, aktiveras valencianernas historiska minne omedelbart. Det här är ingen mindre post; det är ett drag som går genom nålsögat för offentlig granskning med droppvis. Oppositionen har redan meddelat att de kommer att kräva svar vid nästa fullmäktigemöte, och det blir inte över en stilla kaffe. De kommer att begära de juridiska utlåtandena, bevisen för "nödfallet" och, självklart, de verkliga arbetsuppgifterna.
Under tiden försöker personerna runt den förmånstagaren tona ner det hela och hävdar att det är en professionell med lång erfarenhet. Men medborgarnas uppfattning är envis: när lönen är mer än anständig och underskriften på kontraktet sammanfaller med efternamnet på den som bestämmer, blir skuggan av nepotism lång. José Pedro Pérez-Llorca är ingen nykomling i det här spelet, han vet precis hur den politiska termometern fungerar. Kanske är det just därför många undrar varför man inte skyddade sig bättre för att undvika den här cirkusen.
Sammanfattningsvis har det som såg ut som ännu en administrativ åtgärd i Diputación de València blivit en temperaturmätare på hur offentliga resurser hanteras när det finns namn inblandade. Det återstår att se om det "brådskande behovet" står emot granskningen de kommande veckorna, eller om det, som vi som känner till krångelvägarna här misstänker, slutar som ytterligare ett kapitel i en serie vi sett alltför många gånger förut.