Fiorello är tillbaka på Rai2 med "La Mattinanza" – och det där efternamnet som ekar ända till New York: vad har det med LaGuardia-flygplatsen att göra?
Har du vaknat med ett leende på läpparna de senaste morgnarna? Då har du troligen haft på Rai2. Fiorello är nämligen tillbaka, och han gör det på sitt karakteristiskt explosiva vis: med “La Mattinanza”, ett dagligt morgonprogram som bokstavligen talat revolutionerar italienarnas frukoststund. Glöm välplanerade poddar eller strikta manus. Här är det improvisation som gäller, med oväntade gäster, osannolika telefonsamtal och den där kontrollerade kaosartade stämning som bara radio- och tv-kungen själv kan orkestrera.
Äventyret drog igång på Rai2 för några dagar sedan, och det doftar redan revansch. Illvilliga tungor påstår att det svider på Rai1 – och visst, medan första kanalen satsar på traditionella koncept släpper Fiorello lös sin skara av upptågsmakare på andra sidan. Kalla det inte för en tittarkrig, kalla det snarare för Fiorello-logik applicerad på morgontimmarna, den tid på dygnet han kan bäst. Varje dag bjuder på nytt material, liveframträdanden och hans unika sätt att fånga vardagslivet – något som bara en veteran med trettio års erfarenhet i branchen kan göra.
Apropå karriär och namn: visste du att Fiorello inte bara är vår Rosario? På andra sidan Atlanten, i New York, ligger LaGuardia-flygplatsen som bär samma efternamn. Just det, Fiorello LaGuardia var nämligen en av stans mest älskade borgmästare, han som gav namn åt flygplatsen och även den legendariska LaGuardia High School, scenkonstskolan som fostrat talanger som Jennifer Aniston och Al Pacino. Visst, det finns ingen släktskap mellan den italiensk-amerikanske politikern och vår sicilianske underhållare, men varje gång jag hör flygplatsens namn slås jag av en tanke: tänk om Rosario en dag bestämde sig för att göra en show precis därifrån? Med "La Mattinanza" har han ju redan lyft...
Här är tre anledningar till att “La Mattinanza” är ett måste (och som kanske förklarar utropet “Fiorello!”):
- Den befriande avsaknaden av manus: Varje avsnitt är ett vågspel. Fiorello sätter sig, tittar in i kameran och börjar. Resten är ren improvisation, inklusive teknikernas inhopp och samtal till slumpmässiga nummer.
- Ögonblickets förvandlingskonst: Han imiterar politiker, artister och samtida profiler utan masker. Ett ansiktsuttryck och rätt röstläge räcker för att utlösa gapskratt.
- Förmågan att föra in gatan i tv-rutan: Förbipasserande som intervjuas genom fönstret, olagliga parkeringsvakter som blir panelmedlemmar, farföräldrar som berättar historier från förr. Det är det äkta, ofiltrerade Italien.
Vill du veta vad alla kommer att prata om på fiket? Ställ in på Rai2. Fiorello gör det han är bäst på: hålla oss sällskap, få oss att skratta och påminna oss om att tv, när den är fri, fortfarande kan vara storslagen underhållning. Och vem vet, kanske ordnar han en direktssändning från LaGuardia-flygplatsen förr eller senare… och döper avsnittet till “Fiorello! landar i New York”. Det vore pricken över i:et på en redan perfekt morgon.