The Testaments-recension: Din förbannat lysande guide till The Handmaid's Tale-uppföljaren
Låt oss vara ärliga, Stockholm. Om du har suttit klistrad framför skärmen sedan juni 2026 när den första trailern släpptes, så vet du redan att hypen är på riktigt. The Testaments landade äntligen på Disney+ förra veckan, och jag har redan maratonkollat de tre första avsnitten två gånger. Glöm allt du tror dig veta om Gilead – den här förbannat lysande uppföljaren till The Handmaid's Tale är ett helt nytt monster. Och ja, den är verkligen värd att vänta på.
Så här är din spoilerlätta The Testaments-guide till denna sexdelade magsäcksträff. Oavsett om du är ett hardcore-fan av Margaret Atwoods roman eller bara ramlat in från originalserien – jag har dig täckt.
Vad går det ut på? (Och varför äger Ann Dowd min själ)
Först och främst: det här är ingen pengakåt spinoff. Utspelat ungefär 15 år efter Junes flykt, följer The Testaments tre unga kvinnor vars liv kolliderar i ett Gilead som är ännu mer sjukligt vridet. Men den verkliga hjälten? Ann Dowd. Hennes moster Lydia får ett förflutet så mörkt och så smärtsamt mänskligt att du kommer att upptäcka att du sympatiserar med ett monster. Jag vet, jag såg det inte heller komma. The Testaments-recensionerna ligger redan på 94% – och det är inte bara hype, det är välförtjänt.
Elisabeth Moss är också tillbaka som June (nu gömd i Kanada), men förvänta dig inte att hon snor showen. Den här gången tillhör rampljuset en ny generation: en flicka uppvuxen inom Gileads elit, en annan smugglad ut som baby, och en tredje från Toronto som dras rakt in i odjurets buk. Deras berättelser vävs samman som en snara, och vid fjärde avsnittet skrek jag bokstavligen på min tv.
Hur man använder The Testaments: En svensk lathund
Alltså, jag vet att en del av er tänker: "Måste jag se om alla fem säsongerna av The Handmaid's Tale först?" Nä. Men här är en snabb hur man använder The Testaments för att få ut det mesta av din sofftid:
- Friska upp minnet kring moster Lydia. Hennes båge i säsong 3–4 är avgörande. Lita på mig.
- Skippa inte kalla öppningar. Varje avsnitt har en tillbakablick som kommer att koppla om din hjärna.
- Ha näsdukar till hands. Och kanske en stark drink. Det här är ingen lätt tittarupplevelse.
- Titta med textning. Dialogen är tät, och du kommer att missa hälften av de elaka one-liners utan dem.
Showrunnerna har gjort något smart här: The Testaments fungerar både som en uppföljare och en fristående thriller. Du kan gå in helt ny och ändå fastna. Men om du har följt Gilead sedan 2017 – oj oj – kommer återkopplingarna och karaktärsåterkomsterna att träffa som ett godståg.
Slutsats: Blodigt, brutalt, briljant
Så vad är den slutgiltiga The Testaments-recensionen från någon som har sett allt? Den är tajtare än originalet. Elakare. Och märkligt nog roligare på ett mörkt, desperat sätt. Produktionsdesignen är i en egen liga (de nya mosterdräkterna är rena mardrömsbränslet), och manuset håller dig inte i handen. Du kastas rakt in i konspirationer, underjordiska järnvägar och ett Gilead som beväpnar sina egna barn.
Om du befinner dig i Sverige kan du streama alla sex avsnitt på Disney+ nu. Mitt råd? Rensa din lördag, stäng av gruppchattar och förbered dig på att känna saker. The Testaments är inte bara en bra uppföljare – det är den sortens berättande som påminner dig om varför tv kan göra ont så jäkla skönt.