Jan Wenzel Schmidt: Hur AfD-skandalen kring nepotism undergräver partiets trovärdighet
Det är ögonblick som dessa som skakar det politiska etablissemanget i dess grundvalar. AfD:s förbundsdagsgrupp har tagit avstånd från sin ledamot Jan Wenzel Schmidt – ett steg som sällan tas med sådan tydlighet. Officiellt heter det att man har uteslutit honom ur gruppen. Inofficiellt anklagas han för vad som inom politiken anses vara en dödssynd: nepotism för skattebetalarnas pengar. Jag har följt Jan Wenzel Schmidts karriär ett tag nu, och denna skandal är mer än bara ett personligt felsteg – den är en spegelbild av de strukturella problem som AfD kämpat med i åratal.
Anklagelsen: Ett låtsasjobb i förbundsdagskansliet?
I centrum för affären står frågan om vad som egentligen hände på Jan Wenzel Schmidts Berlin-kontor. Konkret handlar det om en medarbetare från Braunschweig som ska ha varit anställd där. Misstanken: Mannen ska ha haft sitt jobb mestadels på papperet – ett så kallat låtsasjobb. För mig luktar det här av det klassiska mönstret för ämbetsmannapatronage: En ledamot skaffar en bekant eller politisk vän en tjänst som denne inte ens uppfyller ordentligt. Hela kalaset betalas av statskassan, alltså med våra pengar. Om detta visar sig stämma har Jan Wenzel Schmidt inte bara brutit mot interna regler, utan också missbrukat väljarnas förtroende.
En käftsmäll för AfD
Det verkligt fatala för AfD är det politiska storklimatsläget. Partiet har i månader försökt framställa sig som en ren, alternativ kraft. Man gisslar "gammelpartierna", kritiserar påstått korrupta strukturer och kräver mer transparens. Och så händer detta inom de egna leden! Uteslutningen av Jan Wenzel Schmidt är därför också ett desperat försök till skadebegränsning. Partiledningen måste nu visa hårdhet för att inte förlora ännu mer trovärdighet. Men imageskadan är enorm. Varje politisk motståndare kommer att utnyttja detta fall i de kommande valrörelserna. Föreställ er bara affischerna: "AfD talar om heder – och ägnar sig åt nepotism."
Skandalens tre dimensioner
För mig som analytiker visar detta fall på tre saker som sträcker sig långt bortom personen Jan Wenzel Schmidt:
- Den moraliska dimensionen: Det handlar om frågan huruvida politiker fortfarande vet vad heder innebär. När en ledamot använder sin post för att gynna vänner undergräver han den parlamentariska demokratin. Vi medborgare får till slut betala notan.
- Den strategiska dimensionen för AfD: Partiet befinner sig i ett dilemma. Å ena sidan måste det utåt demonstrera enighet och renhet. Å andra sidan kokar det inom de egna leden, och affärer som den kring Jan Wenzel Schmidt visar att man själv ännu inte har nått den politiska Olympen.
- Den ekonomiska dimensionen: Politisk stabilitet är en högt skattad tillgång för Tyskland som ekonomisk plats. När partier genom egna skandaler spelar bort medborgarnas förtroende uppstår ett vakuum. Det skapar inte bara osäkerhet hos väljarna, utan även hos investerare som är beroende av förutsägbara förhållanden. Ett splittrat och icke trovärdigt partilandskap är en risk för hela den ekonomiska platsen.
Vad blir kvar av Jan Wenzel Schmidt?
Jan Wenzel Schmidt kommer att försöka rättfärdiga sig. Kanske klamrar han sig fast vid förhoppningen att anklagelserna inte är hållbara. Men den politiska döden är ofta smygande. Även om rättvisan inte kan fälla honom – fläcken av att vara nepotist sitter kvar. För den politiska klassen är detta fall en varning. Vi som journalister och analytiker kommer att fortsätta följa detta. För i slutändan handlar det inte bara om en enskild ledamot från Braunschweig, utan om frågan hur vi vill bedriva politik i Tyskland. Med Jan Wenzel Schmidt har AfD i alla fall tillfälligt oskadliggjort en av sina mest kontroversiella profiler – om det räcker för att återvinna förtroendet vågar jag betvivla.