Himesh Patel: Från ‘Yesterday’ till The X-Files – den brittiska stjärnan är på väg att erövra världen
Det finns en speciell sorts surr kring en skådespelare som står på tröskeln till superstjärnestatus. Det handlar inte bara om rollerna de får, utan om vilken kaliber av människor som är desperata att få jobba med dem. Just nu handlar allt det surret om en enda person: Himesh Patel.
Har du varit i närheten av en tv-skärm de senaste åren känner du igen ansiktet. Patel var det dunkande hjärtat i Danny Boyles Yesterday, en roll som krävde att han bar hela filmen på sina axlar – och, minst lika viktigt, att han lät sin röst svepa runt några av de mest älskade Beatles-låtar som någonsin skrivits. Soundtracket ‘Yesterday (Original Soundtrack)’ blev en given favorit i brittiska hem, och det cementerade Patel som mer än bara en lovande nykomling; det bevisade att han hade själ och karisma nog att bära ett globalt projekt.
Men branschen har ett ökändt kort minne för en vacker röst och ett sympatiskt leende. Den riktiga konsten är att följa upp med något som får de stora filmmogulerna att häpna. Och om viskningarna från branschens innersta kretsar stämmer, är Patel på väg att göra just det – i en skala som får en stadiumsångstund att framstå som en uppvärmningsakt.
Sanningen är där ute (och den spelas av Himesh Patel)
Snacket bland de insatta pekar ut Patel som en central figur i nystarten av The X-Files. Det här är inte vilken nystart som helst, ska tilläggas. Den leds av Ryan Coogler, mannen bakom Black Panther och Creed. När Coogler ringer, svarar man. Och om ryktet stämmer, har han haft en del högintressanta samtal om den nya dynamiken mellan Mulder och Scully.
Det sägs att Gillian Anderson själv på skämtsamt vis har varit tightläppad, och nyligen lät hon slinka ur sig att hon har kikat på manus. Hon har hållit korten nära bröstet, men de som hört henne berätta säger att spänningen gick att ta på. För oss som minns hur man kurade ihop sig framför tv:n en fredagskväll, skräckslagna av signaturmelodin, är tanken på en nytolkning av Coogler elektriserande. Men att sedan kasta in någon som Himesh Patel i ekvationen? Det är en tydlig signal om vart man vill.
- Förmågan att vara en av oss: Precis som David Duchovny före honom, har Patel den där sällsynta förmågan att vara både den jordnära medelsvensson och en magnetisk närvaro. Han fick oss att tro att en kämparmusiker av misstag kunde bli världens största låtskrivare. Att tro att han skulle kunna jaga monster i mörkret? Det är ingen omöjlighet.
- Det känslomässiga djupet: De bästa avsnitten av The X-Files handlade inte bara om det paranormala; de handlade om människorna som jagade det. Patels insats i Yesterday var en mästarklass i tyst längtan och känslomässig ärlighet. Det är precis den typen av tyngd som den här serien behöver.
- En ny era: Coogler är inte ute efter en nostalgitripp. Han bygger något för nutiden. Patel representerar det perfekt – en brittisk talang med globalt erkännande som kan överbrygga klyftan mellan ett ikoniskt förflutet och en spännande, okänd framtid.
Det är en fascinerande karriärbåge. Ena stunden sjunger du ‘The Long and Winding Road’ på en global scen, nästa stund är du på väg att kliva in i en av de mest ikoniska science fiction-serierna som någonsin skapats. Det säger mycket om Patels bredd, och ännu mer om hur branschen ser på honom nu. Han är inte längre killen från den där Beatles-filmen; han är skådespelaren som toppregissörer som Coogler bygger sin nästa storsäljare kring.
För den brittiska publiken finns det en särskild stolthet i att få följa detta. Vi har sett honom i såpoperorna, vi hejade på honom på bio, och nu är vi på väg att se honom potentiellt ta sig an den skuggrika syndikaten. Oavsett om han spelar en skeptisk agent, en mystisk informatör eller något helt annorlunda än världslig, är en sak säker: Himesh Patel är på väg att bli ett känt namn för en helt ny generation. Och ärligt talat? Jag kan inte vänta med att få höra hur den där signaturmelodin låter med honom i förtexterna.